Likvärdighet för särart

Likvärdighet i grundskolan handlar om att alla oberoende av bakgrund, förmåga och plats ska få lika möjligheter att utvecklas och lära. I effektivitetens tidevarv betyder det oftast att det ska ge utslag i betygen, ett högt måluppnående för skolan. Till detta är det lätt att koppla elevens ansträngning, att eleven ska anstränga sig för att uppnå resultat. Att utveckla en kritisk blick, att engagera sig i det som kan vara meningsfullt att lära för att förbättra samhället, och att bygga en demokrati faller på så vis lätt i bakgrunden.

Likvärdighet betyder också en rad saker som inte har med effektivitet att göra, som inte går att sätta betyg på, att få vara den man är, även när man inte riktigt passar in i det normala mönstret, att få uttrycka och skapa det särartade, och att få utvecklas och lära sig på många olika vis.

Johan Hilton skriver i GP, med anledning av Staffan Westerbergs bortgång, hur förhoppningar knöts till den digitala utvecklingen att den skulle främja en diversifierad kultur, men hur den i stället har blivit kommersialiserad och likriktad. Läs den! Liksom skolan har kulturen sugits in i effektivitets- och vinstintresset. Det blir allt svårare att uttrycka sin särart för att berika varandra och vårt samhället.

Det är viktigt att vi motverkar den här utvecklingen i grundskolan, tänker jag. Där har vi möjlighet att göra skillnad för våra barn och unga.